söndag 16 september 2007

Det var inte som jag trodde.

Jag har haft tok ont i min nederdel av rumpan sedan vecka 6, fick sagt att det antagligen var foglosningar. men så var inte fallet efter att ha varit hos doktorn i torsdag så fick jag veta att mittt bäcken var rätt stabilt och att det istället var en muskel som kan bli överansträngd vid graviditet och att det bara skulle bli värre. bara att tacka och ta emot alltså. men bäst som jag ligger där på britsen och doktorn känner på min mage( livmoder) så säger han att vi kan lyssna på hjärtat. jag blir helt schockad för pär är ju inte med och vi skulle ju göra det först på onsdag som kommer denna veckan , men hur kan man tacka nej till att få höra sitt barns hjärtslag för första gången. och mycket riktigt Cicci tackade ja, och låg helt tyst med en puls på 190. och plötsligt hör jag det lilla hjärtat banka, men döm av min förvåning när jag inser attt det är ett tåg som har bosatt sig i min livmoder.

Inga kommentarer: